Are we living in a dreamworld?

It is time for me to once again take up the writing of my blog, but this time for an etierly different reason then previously. As you might have noticed I decided to write this is english because I need help with correcting and reciving some critisism on an essay I'm working on for class. This is only the first draft so it might be a bit messy or incoherent at times but telling me it sucks won't make me feel bad so I'd appriciate your opinions.

Are we living in a dreamworld?

People have always had a vivid imagination, books have been written and bedtime stories have been told to children but lately people have gotten so much spare time on their hands that if they want, they can sink so deep into their imagination that it becomes the place were they’d like to stay. Why is it that the need of dislocating yourself from reality has grown so strong that many people ignore their real lives just to find a place for their fantasies?

In Swedish society today two things have happened: firstly, people have gotten more and more spare time on their hands, there are more and more semester days during the year, work days are shorter and in schools more responsibility is left with the students for studies at home. Secondly, society today has much higher expectations of you, there is more personal responsibility in your everyday life in general then it has ever been before and you are expected to be smart and well educated if you want to get some were with your life.

Even though this might sound a bit contradictory this causes a lot of stress, not because free time in itself is stressing but the fact that increasing pressure and responsibility from society is put on you. For example, the problem with global warming is one of the issues that is put on every person, there is much you have to learn just about this single thing in order to do what’s expected you and the same goes for politics, pension savings etcetera and some years ago this pressure was nearly nonexistent. These things all help to put pressure on you during your spare time, so perhaps it’s not all that strange that people stop showing up in school or coming late for work due to the fact that they simply want some time to dislocate themselves from reality around them.

Fact is also that spare time causes boredom which most be dealt with, so therefore many new ways of doing this have been invented and many of which you can do from home on the internet for example making it even easier to ignore the world fully. Because this is what people do, when suddenly everything seems overwhelming many people tend to not do anything at all. This combined with the increase of pressure from society and ways to dislocate from reality is quickly starting a problematic trend that will soon have to be dealt with.

That was it, please take into consideration the following if you'd be so kind to help me out:

• What's the most positive feature?
• What is the strongest supporting argument?
• What counterarguments or objections does the author (that's me) show awareness of?
• What alternative causes does the author show awareness of?
• What meterial, if any, is irrelevant to the casual analasys?
• Were is the authors weakest argument?
• Is every paragraph coherent?
• Other suggestions/ideas/questions

I don't ask you to do a full reviev, but this is some of the things my teacher is going to look at, so please keep it in mind. Grammar, spelling, punctuation and such are of course also important.

Thanks on beforehand. ^_^

~Kuffu

Ångest

Tunga ämnen för en så nystartad blog, dock känner jag att jag behöver lufta mina känslor och bättre sätt än att dela dem med sina vänner finns väl knappast?
Det har grämt mig ett tag nu, alldeles för länge faktiskt men inget händer av sig självt. Jag vet lösningen på mitt problem, men det är svårt att lösa sina problem när man inte vet vad man själv vill. Det kanske är därför jag skriver, kanske finns det en mening i att blogga ändå, man får lufta sina känslor och få succesiva svar och råd? Nä, det stämmer nog inte, det är ett enda stort humbug alltsammans!
Men så till själva problemet.
Jag vet inte vilken Tv-Spels konsoll jag vill ha. Du som läser detta har säkert redan förstått allvaret i min situation, behovet av att spela, pengarna för att finansiera det hela men jag är helt enkelt illrådig. Tre val är minst ett för mycket och när alla och ingen passar vet man varken ut eller in.
Playstation är dyrt och besvärligt, Wii är billigare och besvärligare och X-box är... nej. Vad kan jag säga mer än: Vilket dilemma!

~Kuffu

Draken lämnar stora Enso

Det är sant, i alla fall delvis. Jag har varit fattig, uttråkad och instäng sittandes på en stubbe täljandes på min arm i ett antal månader nu. Även om sabbatsår till en början verkade som en god, genomtänkt idé kom jag snabbt på precis hur lite pengar "inga pengar" är (det är inte mycket) och hur tråkigt det är att inte varje dag ha möjligheten att umgås med de människor man gillar mest av allt. Varför det i sin tur leder till att man inte kontaktar dem alls har jag länge funderat på men inte riktigt kommit fram till ett bra svar.
Lugn är bra, till en början. Jag vill lova att den första månaden var riktigt skoj, tills dagarna började se likadana ut, man visste vad man ville göra i framtiden och fantasin började tryta inlåst i sin egen apati.
Men nu, äntligen ser jag ljuset i tunneln. Jag ska börja studera på Universitetet och det känns som första dagen i resten av mitt liv. Inte för att jag har det dåligt nu, tvärtom har träffandet av en ny flickvän lyst upp min vardag mer än jag anade men det ska ändå bli skönt, att få komma ut och röra på sig igen. Jag kommer nog alltid höra skogen till, men jag tror att omväxling förnöjer och nu är det banimej på tiden att det händer något ett tag.

~Kuffu

Att blogga? Eller inte blogga? Det är en fråga.

Det är helt och hållet min käre vän Saras fel (förtjänst?) att det finns en blog, tillhörande en man som inte bloggar, ute och skräpar ner i den stora cyberrymden. Men det kanske inte är så konstigt, jag har alltid varit svag för socker.
Jag är en motståndare till bloggar, jag har en telefon. Det finns ingen annledning för mig att förmedla mig till mina vänner, eller någon annan heller för den delen genom bloggar. Det är ett mycket skadeskjutet sätt att förmedla sina tankar och åsikter på och därmed basta!
Så, vad gör jag här då? Kanske jag borde ta mitt pick och pack och gå någon annanstans när jag är så fruktansvärt munter? Knappast. Det här är helt rätt ställe för mig att vara på. Varför? För det enda säkra sätt att komma åt alla eländiga bloggare på, är genom en egen blog. Det är en landsplåga. Bloggandet alltså. Och gräshoppor.
Men nu är jag i alla fall här. Så jag hoppas ni tog till er av det här, önskar mig välkommen och ringer mig!

~Kuffu