Ångest

Tunga ämnen för en så nystartad blog, dock känner jag att jag behöver lufta mina känslor och bättre sätt än att dela dem med sina vänner finns väl knappast?
Det har grämt mig ett tag nu, alldeles för länge faktiskt men inget händer av sig självt. Jag vet lösningen på mitt problem, men det är svårt att lösa sina problem när man inte vet vad man själv vill. Det kanske är därför jag skriver, kanske finns det en mening i att blogga ändå, man får lufta sina känslor och få succesiva svar och råd? Nä, det stämmer nog inte, det är ett enda stort humbug alltsammans!
Men så till själva problemet.
Jag vet inte vilken Tv-Spels konsoll jag vill ha. Du som läser detta har säkert redan förstått allvaret i min situation, behovet av att spela, pengarna för att finansiera det hela men jag är helt enkelt illrådig. Tre val är minst ett för mycket och när alla och ingen passar vet man varken ut eller in.
Playstation är dyrt och besvärligt, Wii är billigare och besvärligare och X-box är... nej. Vad kan jag säga mer än: Vilket dilemma!

~Kuffu

Draken lämnar stora Enso

Det är sant, i alla fall delvis. Jag har varit fattig, uttråkad och instäng sittandes på en stubbe täljandes på min arm i ett antal månader nu. Även om sabbatsår till en början verkade som en god, genomtänkt idé kom jag snabbt på precis hur lite pengar "inga pengar" är (det är inte mycket) och hur tråkigt det är att inte varje dag ha möjligheten att umgås med de människor man gillar mest av allt. Varför det i sin tur leder till att man inte kontaktar dem alls har jag länge funderat på men inte riktigt kommit fram till ett bra svar.
Lugn är bra, till en början. Jag vill lova att den första månaden var riktigt skoj, tills dagarna började se likadana ut, man visste vad man ville göra i framtiden och fantasin började tryta inlåst i sin egen apati.
Men nu, äntligen ser jag ljuset i tunneln. Jag ska börja studera på Universitetet och det känns som första dagen i resten av mitt liv. Inte för att jag har det dåligt nu, tvärtom har träffandet av en ny flickvän lyst upp min vardag mer än jag anade men det ska ändå bli skönt, att få komma ut och röra på sig igen. Jag kommer nog alltid höra skogen till, men jag tror att omväxling förnöjer och nu är det banimej på tiden att det händer något ett tag.

~Kuffu

Att blogga? Eller inte blogga? Det är en fråga.

Det är helt och hållet min käre vän Saras fel (förtjänst?) att det finns en blog, tillhörande en man som inte bloggar, ute och skräpar ner i den stora cyberrymden. Men det kanske inte är så konstigt, jag har alltid varit svag för socker.
Jag är en motståndare till bloggar, jag har en telefon. Det finns ingen annledning för mig att förmedla mig till mina vänner, eller någon annan heller för den delen genom bloggar. Det är ett mycket skadeskjutet sätt att förmedla sina tankar och åsikter på och därmed basta!
Så, vad gör jag här då? Kanske jag borde ta mitt pick och pack och gå någon annanstans när jag är så fruktansvärt munter? Knappast. Det här är helt rätt ställe för mig att vara på. Varför? För det enda säkra sätt att komma åt alla eländiga bloggare på, är genom en egen blog. Det är en landsplåga. Bloggandet alltså. Och gräshoppor.
Men nu är jag i alla fall här. Så jag hoppas ni tog till er av det här, önskar mig välkommen och ringer mig!

~Kuffu