Draken lämnar stora Enso

Det är sant, i alla fall delvis. Jag har varit fattig, uttråkad och instäng sittandes på en stubbe täljandes på min arm i ett antal månader nu. Även om sabbatsår till en början verkade som en god, genomtänkt idé kom jag snabbt på precis hur lite pengar "inga pengar" är (det är inte mycket) och hur tråkigt det är att inte varje dag ha möjligheten att umgås med de människor man gillar mest av allt. Varför det i sin tur leder till att man inte kontaktar dem alls har jag länge funderat på men inte riktigt kommit fram till ett bra svar.
Lugn är bra, till en början. Jag vill lova att den första månaden var riktigt skoj, tills dagarna började se likadana ut, man visste vad man ville göra i framtiden och fantasin började tryta inlåst i sin egen apati.
Men nu, äntligen ser jag ljuset i tunneln. Jag ska börja studera på Universitetet och det känns som första dagen i resten av mitt liv. Inte för att jag har det dåligt nu, tvärtom har träffandet av en ny flickvän lyst upp min vardag mer än jag anade men det ska ändå bli skönt, att få komma ut och röra på sig igen. Jag kommer nog alltid höra skogen till, men jag tror att omväxling förnöjer och nu är det banimej på tiden att det händer något ett tag.

~Kuffu